fredag 8 december 2017

Du kan om du vill...

Det där är en klyscha.... Alla kan inte...
Även om jag så otroligt gärna vill, så kan jag inte träna. Jag glor mögigt på alla som lägger ut sköna löparbilder i mitt Instagramflöde eller på Facebook. Jag är svart av avund på de som kan springa sig snoriga, skitiga och svettiga i vinterkylan och jag önskar att det var frimärken och inte löpning som var min stora passion.
Jag hoppas, hoppas varje morgon.... och vill att smärtan i mitt ben ska vara försvunnen. Men utan smärtstillande i kroppen känns det fortfarande som att mitt ben ska sprängas i luften.
Förra veckan tog jag dock dom första stapplande löparstegen och lyckan var total. Det gick inte fort men DET GICK! Innan jag började springa var jag mer nervös för det än inför en Ironman. Jag var så otroligt rädd för att jag skulle behöva vända om, eller bevare mig väl, att smärtan skulle bli värre. Men det gick bra. De gick rent av så bra att jag har kunnat jogga lite lugnt flera gånger den senaste veckan. Dock tar jag fortfarande smärtstillande piller. Men slutade iallafall med Voltaren den 29/11 och klarar mig med 2-3 Alvedon om dagen. Om jag tänker efter lite så är det ju faktiskt stora framsteg!

Varje dag hoppas jag också på att det ska dyka upp en kallelse till ryggkirurgin. Jag vill helt enkelt få en bedömning av mitt diskbråck, jag vill veta vad man kan göra och vad oddsen är för att bli bra av operation.
Jag har bestämt mig för att inte ge upp, jag ska komma tillbaka till löpningen när smärtan är borta. För den måste bort....Antingen med hjälp av tid eller skalpell!
Och tills dess ligger jag på soffan med en skål Alvedon på magen och scrollar förbi alla träningsbilder och googlar julgodisrecept !

Trevlig helg!



fredag 24 november 2017

Lugnet före julen

En vecka kvar sen drar den igång. Årets knäppaste, knasigaste och samtidigt mysigaste månad på hela året. 1:a advent är startskottet för tomtebloss, bjällerklang och juleljus. Och om man tänker efter, så är det galet mycket som ska hinnas med. Det är stakar och stjärnor i, förhoppningsvis, nyputsade fönster (dock inte i detta hemmet...det är nog det ända positiva med att ha ett diskbråck...) Det är lussekatter, pepparkakor, julgodis, julklappar, glögg, julhälsningar, hyacinter, julgran, julbord, granris, glitter och paljetter.... Puuhh.... Jag blir trött bara av tänka på det...Men måste man verkligen göra allt det här? Ja, det är klart att man måste! Annars är det ju inte jul. För mig är det ju allt det här som julen handlar om, seder och traditioner. Och ja visst ja...höll på att glömma att det var visst nån som hette Jesus Christer som har födelsedag också ;-)
Och jag är så barnsligt förtjust i bjällerklang och julstämning så här ska det bli jul! Med eller utan diskbråck, så ska det bli massor med jul!


måndag 20 november 2017

Lycklig utan piller


"-Gå promenader, rör på dig så mycket du kan, var aktiv" säger expertisen. Jo jag tackar... Dom senaste 10 veckorna har jag gjort som dom har sagt. Jag har stigit upp, gått till jobbet, jag har varit på semesterresa, jag har promenerat, tränat bålstabilitet, ryggrörlighet men jag har också legat raklång och inte gjort ett dugg. Och en sak kan jag konstatera, jag har INTE blivit bättre av att röra på mig. Snarare tvärtom. Ju mer jag har belastat disken i ryggen och triggat igång nervsmärtan, desto sämre har jag blivit. Nej, det som har gjort mig bättre, om än tillfälligt, är när jag har tagit det väldigt väldigt lugnt och vilat mycket.
Men visst....Vilken doktor eller sjukgymnast skulle säga "-gå och lägg dig och stig upp så lite som möjligt ur sängen och håll ryggen stilla"? Det hade förmodligen varit bra för diskbråcket.....Men förödande för resten av kroppen. Om det skulle läkt fortare vet jag inte, men i min teori och känsla så borde det vara så. Men det går ju inte. Herregud hur skulle det se ut. När diskbråcket läkt hade man förmodligen haft en himla massa andra problem för att man inte rört på sig.
Så med smärtstillande i kroppen har jag ändå hållit mig rörlig så mycket som jag har kunnat stå ut med. Jag har trott flera gånger att det vänt, för att dagen efter ha lika ont igen.
Men i helgen hände något fantastiskt....Smärtan i högerbenet gick från skärande helvetisk smärta till en mer brännande känsla och IDAG har jag klarat alla ljusa timmar utan en enda pilla!! VILKEN LYCKA! Tänk.... inte en enda pilla på hela dagen! Galet vad glad man kan bli. Mitt högerben gör mig dock påmind hela tiden men hoppets låga har tänts. Nu hoppas jag att förbättringen fortskrider så att jag slipper få kniven i ryggen...