torsdag 24 maj 2018

Våga vägra Strava

Jag har medvetet hållit mig borta från STRAVA. Vågat vägra STRAVA helt enkelt. Denna världsomspännande och på ett sätt spännande plattform i cyberspace. Där segment (sträckor) är skapade för att tävla på. Tävla med andra eller tävla med sig själv. En GPS klocka, ett STRAVA-konto och allt sköter sig själv. Man hamnar automatiskt på en lista och desto snabbare man är, desto högre upp på listan hamnar man. När man cyklar en träningsrunda så kan man plötsligt hamna i ett segment som GPS:en känner av och då är det bara att tuta och köra. Oftast är det på sträckor som är lite annorlunda, kanske långa branta backar uppför eller för den delen utför, eller bara helt vanliga vägar som är möjliga att cykla snabbt på. Dom här segmenten får man sedan memorera eller välja ha synliga på sin cykeldator...Och nästa gång man kommer på segmentet så håller man ut lite längre och  klarar lite mer mjölksyra, allt för att snygga till sitt eget STRAVA-resultat.
Eller så bara struntar man i det....
För träning ska inte vara stress! Det ska vara kul! Det är då man fortsätter att träna trots att man inte presterar personliga rekord hela tiden. För rekorden kommer att utebli, tro mig...Man blir äldre och kurvan kan inte hela tiden peka uppåt. Och vad spelar det för roll i längden? Det som spelar roll är att man investerar i sitt eget hälsokonto. För man mår bra av att röra sig, både kroppsligen men även i sinnet. Sedan spelar det ingen roll HUR man rör sig utan bara ATT man rör sig.

Nej, ta alla såna där träningsdagböcker med en klackspark. Känner man stress över att det ska se bra ut i träningsloggen eller att alla andra tränar så mycket mer så logga ut och stäng ner...Eller så stoppar du bara GPS-klockan i ryggfickan på en av dom snabbare cyklisterna i grupp 1....Det blir garanterat ett snyggt och snabbt STRAVA segment i din logg ;-)

Som sagt har jag medvetet hållit mig borta från STRAVA ….fram tills nu...



Sa Calobra, ett  skräckinjagande STRAVA segment på Mallorca


onsdag 9 maj 2018

Söta cyklister

Jag har precis kommit hem från Imorns cykelläger på Mallorca och inser att en sockerdetox är ett måste. För det finns nog inga andra idrottare som vräker i sig så mycket socker som just cyklister. Kanske var det därför jag till slut fastnade för cyklingen (även om det satt långt inne....)
För socker är gott och det ger ett konstigt men skönt välbefinnande.
På varenda café på Mallorca finns dom största och mest inbjudande bakverk man kan tänka sig. Och vad väljer man när man stannar för depå i cykelbrallorna?? Ja inte är det en banan inte.... Nix den största chokladbakelsen, en god Cappucino och naturligtvis minst en Coca-Cola till det. Och det är inga problem. Kalorierna rinner av en som ett vattenfall. Men problemet kommer när man kommer hem från en veckas träningsläger. Då byter man plötsligt ut 6-7 timmars daglig cykling mot 8 timmars arbetsdag. Huvudet har vant sig att få sin sockerboost och man funderar starkt på att stoppa ett par wienerbröd i matlådan istället för lunchsalladen eller kanske ett par Snickers i bakfickorna på "Florence Nightinagale kostymen" när arbetspasset börjar kl 06:45.
Fast det går ju inte....Back to verkligheten. No more sugar honey.....

torsdag 26 april 2018

På diskbråcksfronten intet nytt

Den 20 mars var jag inplanerad för en diskbråcksoperation och hade tagit prover och varit på narkosbedömning en vecka tidigare. 3 dagar innan jag skulle opereras fick jag influensan från helvetet och låg pall i 6 dagar. Såklart blev det ingen operation. Jag tappade all glöd och när jag dessutom fick reda på att Aleris skulle avsluta sitt ryggkirurgiuppdrag i Skåne samma vecka, var det som sista spiken i kistan var satt. Efter det har jag inte hört ett ljud om någon operation. Nu har det gått 8 månader sedan diskbråcket kom och jag har bestämt mig för att inte operera mig i sommar. Jag kan ju trots allt träna skapligt och jag behöver inte ta några smärtstillande. Jag har testat köra ganska hårt på cykeln och se om det förvärrar det men det gör det inte. Löpningen är faktiskt mer smärtfri än vad den har varit de senaste två åren.

Så dskbråck till trots åker jag ändå till Mallorca för att vara ledare på Imorns cykelläger. I värsta fall får jag väl "kvasta" som vi så lustigt brukar säga. Det vill säga ligga sist i cykelklungan och se till att ingen kommer på efterkälken.

Haj och godbaj!