lördag 29 december 2012

Lyxig lördag

Idag har det varit Ironladyn Annas födelsedag och det var ju förstås helt otänkbart att fira henne utan träning, eftersom hon i princip sover med träningskläderna på! Så förmiddagen inleddes med ett löparpass med backintervaller och efter det lite crosstraining. Sedan var det blötläggning i alla dess former på Ystads Saltjöbads Spa och jag kan tillägga att denna blötläggning även skedde i det iskalla Ystadhavet!! Efter bastubadet slängde vi oss nämligen ut i vågorna. Hujeda mej vad kallt det var.
Okey, detta var kanske lite otydligt bildbevis men jag lovar, det ÄR jag till vänster !

Att först få träna med Ironladies och sedan få njuta på Ystads Saltsjöbads SPA är en lyx som jag definitivt inte är van vid. Det här var ett härligt avslut på träningsåret 2012 och nu är resan mot Kalmar Ironman 2013 igång!
Från vänster Karolina, Födelsedagsgrisen, Jag och Paula


torsdag 27 december 2012

Ironladies och Bröstcancer

Eftersom Ironladies är i våra bästa år, vi är kvinnor och helt galna i träning knäckte Karolina idén om att samla in pengar till bröstcancerfonden. Genom att få företag/privatpersoner att skänka pengar för varje kilometer vi tränar fram till Ironman i augusti 2013, hoppas vi  på att kunna bidra med något till detta ytterst viktiga ämne. Nu har vi kommit en bit på vägen och vår hemsida är snart färdig. Karolina har lagt ner mycket jobb på layout, telefonsamtal m.m. och snart ska vi dela med oss av resultatet. Våra kilometrar kommer vi att logga på hemsidan och om vi får några som vill hjälpa oss i kampen mot bröstcancer är ekvationen enkel:
Ju mer vi tränar desto mer pengar går till cancerfonden!
 
Fortsättning följer

söndag 23 december 2012

Dan före dopparedan

Efter julskinkor, saftsåskok, vörtbrödsbak och paketinslagning idag var jag nöjd med att sätta mig på cykeln i förrådet och slippa gå ut i detta snö- och vindpinade Skåne idag. För en gång skull tyckte jag att det var en klar fördel att inte dra på mig Icebugsen och ge mig ut och springa, vilket jag i normala fall föredrar.



Det går faktiskt bättre och bättre på cykeln vill jag säga. Inte minst mentalt. Jag tycker att min uppvärmning på 20 minuter går numera väldigt fort. För några veckor sedan tyckte jag att det kändes som en eviiiigheeeet innan minutrarna hade blivit till halvtimmar. Jag brukar lägga upp min cykling på trainern till 20 minuter uppvärmning och sedan 20 - 30 minuter variation/intervall av något slag följt av 5 - 10 minuter nedvarvning. Antingen gör jag intervaller med hög kadens ( 100 -110 ) och relativt lågt motstånd eller högt motstånd och kadens 90 i max 40 sekunder. Att hitta på olika intervallpass håller helt klart tristessen av cykling på ett och samma ställe, på avstånd.

Imorgon är det julafton och småfolket här hemma är förväntansfulla. Det är en mysig högtid men ibland behöver jag lite eftertänksamhet i detta konsumtions- och förbrukningsamhälle.

Så ta hand om varandra och tänk på att det viktigaste av allt är att få vara tillsammans!





 GOD JUL
önskar jag alla

onsdag 19 december 2012

Jag städar en gång om året,...

....vare sig det behövs eller ej!! Men jag funderar allvarligt på att låta bli :-). Det är förenat med allvarliga tillbud! Och man kan inte heller yrka på arbetsskada trots att det i allra högsta grad är tungt arbete. Så här gick det med mitt stackars lillfinger när jag rengjorde ugnsluckan. Det var ändå en intressant upplevelse eftersom jag inte kunde förstå var rödfärgen på hushållspappret kom ifrån?? Till saken hör att samtidigt som jag skadade fingret ramlade ugnsluckan och jag blev så där riktigt rädd så att man känner adrenalinet forsa som en elektrisk stöt genom kroppen. Det var verkligen ett bevis på att chock och rädsla kan dölja smärta en bra stund. Men däremot när jag hade upptäckt mitt sargade (ja ja jag får överdriva lite...) så började det att göra ont som sjutton! Ojojoj vad det var synd om mig ;-)

fredag 14 december 2012

Plötsligt händer det!

Så här ser det dock INTE ut när jag simmar frisim!

Det gick!!! Ingenting är omöjligt!! Nu vågar jag äntligen säga att Jag har lärt mig att CRAWLA (eller simma frisim som det så fint heter på simspråk). Det känns lite som lyckan man kände när man var liten och äntligen kunde cykla utan stöd hjul. Jag har ju kämpat en hel del under hösten för att få till tekniken och jag har hittills bara kunnat simma 25 m crawl varvat med 25 m bröstsim under min träning. Igår hade Ironladyn Anna fixat en egen Simcoach till oss och med risken för att skämma ut dom andra hängde jag på....Men plötsligt hände det.....det bara gick att fortsätta crawla i längd efter längd efter längd! Glädjen bokstavligen bubblade ur mig där i vattnet! När simcoach Malin hade skickat iväg oss för att simma 400 m i lugnt tempo med flytkudde klämd mellan benen, så kom jag plötsligt på att frisimmet gick automatiskt och jag kunde tänka på något annat under tiden jag gled fram i vattnet.

Så här såg delar av passet ut som Malin hade satt ihop till oss:

Insim / Uppvärmning 200 m
Några 25 meters längder med stegrande fart, MAX sista 2-3 armtagen
1:a intervall: 75 m x 6 (med stegrande tempo) vila 30 sekunder
Teknikträning med Dolme (flytkudde mellan benen) 400 m
2:a Intervall: 75 m x 4 (med stegrande tempo) vila 30 sek
Teknikträning med benspark
3:e intervall 75 m x 2 (med stegrande tempo) vila 30 sek

Jag kan säga att jag hade blodsmak i munnen och det snurrade lite i simmössan under den första intervallserien.....hade ju givetvis noll koll på min kapacitet/tempo för att genomföra 75 m x 6 och jag försökte förstås haka på dom andra två vilket betalade sig i slutet.
Summan av kardemumman blev 2,3 km och då var allt CRAWL! 
Tjohoo, vilken julklapp jag har gett mig själv!!


torsdag 13 december 2012

tolvtolvtolv

Igår var det en extra bra och faktiskt ganska osannolik dag. Dagen började med att jag var lite irriterad över att vår elleverantör hade planerat in ett strömavbrott mellan 08:00 och 11:30 pga reparationsabete. Det var som bekant svinkallt här i Skåne igår och jag bestämde mig för att hoppa tillbaka i bingen och försöka sova ikapp de förlorade sovtimmarna pga nattarbete dygnet innan. Efter djup törnrosasömn och par timmar senare väcktes jag av en mobil fortfarande varmt och behagligt hus. Strömavbrottet uteblev...Tack för det EON!

Nästa konstiga sak som hände var att jag blev uppringd på mitt arbete av en dam som berättade att hon hade mitt VISA kort?? Jag fick alltså tillbaka mitt förlorade kontokort redan innan jag hade hunnit sakna det!! Det visade sig att jag hade lämnat kvar det i P-automaten när jag löste parkeringsbiljett på jobbet. Det var en vänlig själ som hade lämnat in det till Informationen, där den dam, som sedan ringde upp mig, hade haft ett mindre detektivarbete för att hitta mig. TACK TACK TACK. Det besparade mig mycket arbete att slippa spärra kortet och skaffa nytt!

Inte nog med detta för efter lite övertid på jobbet hann klockan bli 23:00 innan jag var hemma. Det var ju lite sent men jag bestämde mig ändå för att surfa in på SpringTimes Julkalender på Webben och svara på dagens fråga. Svaret var Bikram (en speciell Yogaform som utförs i hög värme). Tror ni inte jag vann??!! Jodå, 500 kronor i Presentkort på Runners Store och en Yogabok. Som grädde på moset visade det sig att även en av mina löparvänner var en av de 5 som vann igår. Otroligt!!!


Datumet 121212 var nog lite magiskt iallafall......

Motsats till Skydiving = Snowdiving

måndag 10 december 2012

Problem!!

Det finns ärligt talat inte några större problem med vinterlöpning förutom möjligen djup snö. Men det är vi ju  inte "bortskämda" med alltför ofta här i Skåneland. Förutom just nu! Dock är inte djupsnö MITT största problem just nu, utan det är att jag inte lyckas skydda mina ögon mot kylan. Varenda gång jag är ute och svettas en längre stund och termometern visar kallare än 5 minusgrader så blir mina ögon/ögonlock alldeles förfrusna och det ser ut som att jag antingen har gått en lättare boxningsrond eller gråtit mig igenom ett par dygn....Jag har provat det mesta för att undvika detta problem. Ingen ansiktstvätt innan, olika salvor, krämer, vaselin etc, solglasögon på, inget sköljmedel när jag tvättar min mössa/buff. Ja, jag tror jag har tänkt på allt. Om det finns något jag har missat eller nån som har tips. Så SNÄLLA låt mig veta!!
För jag vill inte bara behöva vara inne och svettas på cykeln  när man kan ut och löpa i sånt här mysigt vinterväder. I lördags morse var det så här fint (11 minusgrader och mina ögon..... blev inte lika fina....)


Jag har en grej som jag ännu inte har testat. Det kommer garanterat att fungera! Undrar bara vad omgivningen kommer att tro om jag kommer springande med mina skidglasögon.......??

onsdag 5 december 2012

Alla våra nya hyresgäster

Efter det tragiska terrordådet i hönsgården har vi nu utökat hönsfarmen. Vi har köpte ett dvärghönspar (Dvärgkochin) för några veckor sedan. Och i helgen kom en annan hönsuppfödare och levererade några andra sommarkycklingar som jag ännu inte vet rasen på. Så nu har vi 9 stycken. Och inte ett enda ägg!! Jag funderar på att sätta upp en lampa i hönshuset så kan jag kanske lura dom till att värpa lite. Det är nämligen  "PayBack Time". Vi står ju för mat och logi och hönsen får stå för äggproduktionen och nu har det varit många månader med innestående hyra....
Det nya vita hönsparet.




Eftersom vår andra katt försvann i vintras så har en ny kattunge fått flytta in. Hon heter Zicky men borde helt klart hetat Katten Gustav! Se bara på kortet här nedan så förstår ni varför!!


Sist men inte minst är den här hyresgästen, Greve Dracula, som har bott i källaren sedan i höstas. Undras tro vad han kräver av oss.......


tisdag 4 december 2012

Vita Vackra Vinterland

Tack och lov att det har blivit vinter! Det är så trist när årstiderna flyter ihop och när man inte får några kontraster. När vårt klimat här hemma är som det borde va, så är det faktiskt fascinerande. Jag gillar värme och sol och inbillar mig ofta att jag är född på fel breddgrader. Men det är nog ändå de olika årstiderna som gör att man längtar och uppskattar solen och värmen så otroligt mycket. Men när vintern är just VINTER så vete sjutton om jag inte gillar den lika mycket som sommarvärmen.
För några dagar sedan fick jag erbjudande om resa upp till Öppet Spår. Det är INTE UTAN ATT man blir sugen....Frestelsen är stor.....Men NEJ jag kan stå emot! Att börja träna skidor i det vackra vinterlandskapet nu, skulle ta alldeles för mycket tid från den dötrista, men ack så viktiga, cykelträningen inomhus. Gudskelov finns det TV4 Play så att man kan titta på något annat än rakt in i en vägg. Jag har också upptäckt att det är otroligt jobbigt att få upp farten på en trainer (?). Trots att man inte har någon motvind eller andra hinder så är det stört omöjligt att snitta 28 km/h i en timme.
Men har man aldrig någon motvind kan man heller aldrig få någon medvind......





söndag 2 december 2012

Vilken julstämning det blev idag!

Jag har en otrolig tilltro till julen. Jag älskar julen med allt vad som hör till. Hela världen har ju helt plötsligt  börjat glittra av alla julbelysningar idag. Stjärnor, stakar, granris och alla möjliga sorters pynt förgyller tillvaron. Man kan inge annat än att gilla det efter en månad i novembermörker. När jag var liten hade vi alltid "mycket jul". Hela huset hemma pyntades med allt från tomtar, bjällerklang, julgardiner och till och med speciella trasmattor som lades på när golvet var nystädat inför julafton. Olika tomtar och annat pynt hade sina bestämda platser och hade den tomten stått precis på den hyllan i tio år så skulle den fortsätta göra det! Jag kan erkänna att att den vanan lever vidare genom mig och nu finns den hos mina barn. De börjar nämligen komma ihåg var pyntet har stått och redan nu på 1:a advent ifrågasätts det var tex just den tomten är som brukar hänga i lampan?? Dock har de inte ännu koll på att det sista brukar komma upp lite närmre jul.... Nu har vi inte tillnärmelsevis alls lika mycket pynt som vi hade när jag växte upp (gudskelov...)och definitivt inte dom minutiösa städrutinerna (tyvärr...). Men i mitt hjärta är julen speciell. Den ska vara som den alltid har varit. Trots att jag bara äter en skiva korv eller faktiskt aldrig sylta så ska det ändå finnas där på julbordet.  Fast att jag vet att det är någon katt som äter tomtegröten som vi sätter ut i stallet på julaftonskvällen, så går jag ändå och inbillar varenda en att det faktiskt ÄR tomten som ätit upp den!
Varje år lever jag också i tron att det ska bli en fantastiskt stämningsfull "Fanny och Alexander" jul med massor av snö. Att vi ska dansa runt granen och att tomten ska komma och stoppa nånting i just min strumpa på julaftonsnatten. Att vi alltid har en supermysig julafton är ingen tvekan om, men inte är det som Astrid Lindgrens skildringar av julen eller inte som Fanny och Alexanders heller för den delen.
Men vår jul är ändå vår speciella jul som den alltid har varit. Oftast grön (ingen snö), bara klappar i strumporna till barnen, en tomte som alla numera känner igen (utom jag, som fortfarande tror stenhårt på honom..)och efter en dag med våra nära och kära sjunker man ner i soffan och kommer på att vi glömt att dansa runt granen i år också.....



1:a Adventmorgonen bjöd på vintergata. Efter nattarbete på väg hem med sommardäck var detta ingen rolig historia....
men i 60 km/h och inga Kling och Klang i sikte så gick det bra!



fredag 30 november 2012

Simlycka!

Inte trodde jag att simträning kunde bli så kul! Det blir bara roligare och roligare för varje gång! Idag har jag crawlat en HEL kilometer!! Och lyckan är ungefär lika stor som när man lyckades cykla utan stödhjul! Summan av min simning idag blev 50-50! Varannan crawl och varannan bröstsim i 2 kilometer. För mig känns det som en bra strategi tills frisimmet 'sitter' och tills jag upptäcker att det går åt mindre energi till att crawla.
På vägen från badet kunde jag inte låta bli att smita in på det mysiga caféet på Naturrum. När man tittar ut genom fönstret där känns det faktiskt som man är på en båt mitt ute i ett träsk.
Ha en härlig adventshelg alla!




tisdag 27 november 2012

Ovanlig staty

Här går jag i tron att man ändå är något sånär tränad.....men dagen- och gårdagens grymma träningsvärk är nog ett bevis på att jag tränar alldeles för mycket i min bekvämlighetszon....För det var hundan vad löpskolningen/löpstyrkan från i söndags satte sig i mina ben. Speciellt framsida lår och HELA ändalykten! Det gör mer ont än efter ett marathon!

Därför var det extra skönt att ligga i plurret igår och mjuka upp det hela, eller rätttare sagt lägga till lite träningsvärk i armar och axlar. Jag och "Järnviljan" hade nämligen en alldeles egen simfröken och vi fick många bra träningstips för att få in crawltekniken.
Jag ska se om jag kommer ihåg simfrökens benämningen på några....
"Kill i kill" = drar armtaget med tummen längs med sidan ända upp i armhålan
"Ball" = Slår sig själv i ändan med handen när man är längst bak med i armtaget
"One to one"= Drar ett armtag i taget medans den andra armen är längst fram
"Doppa fingrarna" = Dra fingertopparna i vattenytan för att överdriva att ha armbågen som högsta punkten genom hela armtaget.
Vi sög åt oss som tvättsvampar av allt Maria sa till oss och när jag gick därifrån igårkväll kom jag på mig själv att faktiskt längta till nästa simträning.

När jag var i Stockholm i förra veckan blev jag imponerad av denna statyn på Drottninggatan. Varför??
Jo, för att det var ingen staty.  Det var en livs levande man. Han stod blickstilla och rörde inte en min. Och det dröjde länge innan man kunde upptäcka att det var en människa.
Stillastående arbete


måndag 26 november 2012

Gemensam träning för IronLadies

Paula, Daniel, Anna, Karolina och jag
 
Idag har Ironladies gänget haft förmånen att bli coachade av en riktig löparguru. I ösregnet på motionsslingorna i Skrylle for vi runt under Daniel Ekmans ledning. Det han inte vet om löpning är nog inte värt att veta. Han är fd elitlöpare och arbetar bla som Personlig tränare, löptränare på Springtimes resor och sedan coachar han självaste Johan Larsson i hans elitkarriär i löpning. Jag har tränats av honom på en av mina löparresor till Portugal så det var ingen överraskning att han var duktig.
Så här såg passet ut:
Efter uppvärmningen körde han lite löpskolning med oss vilket jag egentligen tycker borde heta löpstyrka. De sista övningarna sög ordentligt i lårmusklerna. Det var bland annat kicksparkar, höga knän, koordination armar-ben, hoppsansteg, månsteg och utfallssteg. Efter det var det ingen barnlek längre.....Intervallerna kördes igång och vi startade på lite olika ställen eftersom vi inte är helt jämna i hastighet. 1 min-1,5 min-2 min-1,5 min-1 min-1 min-1,5 min- 2 min-1,5 min-1 min-2 min med  1 minuts gå eller ståvila emellan. Tempot skulle vara ca 25 sekunder snabbare än tävlingstempot på milen vilket skulle betyda ca 3,55 för mig. Jag klarade inte det i alla intervallerna då de 2 sista hamnade på en sträcka med uppförsbackar. Det var ett mycket bra pass och framför allt så pressar man sig lite extra när man är några stycken som peppar varandra.
Tack Paula för att du delade med dig av din duktiga och inspirerande PT Danel Ekman!

söndag 25 november 2012

Rik eller fattig....

Igårkväll testade jag den nya Silva pannlampan. Den var helt klart prisvärd. Kände mig faktiskt inte så mörkrädd som jag brukar och ljuset räckte ca 10-12 meter. Ljuskäglan var ganska smal men betydligt skarpare än på min gamla Everestlampa. Batteridosan tyckte jag bar för tung för att bära på huvudremmen så den hade jag runt midjan. Ja, vad ska jag säga. Kanske en 7:a på 10 skala. Naturligtvis inte alls så skarp som Löparpassionens pannlampa, som egentligen är en nattorienteringslampa. Men å andra sidan slipper man känna sig som en självmordbombare eftersom den lampan kräver ett kilo batterier runt magen......

Bilden är tagen utan blixt och bilden är inte helt rättvis. Lampan är bättre än så här!

Jag har precis kommit hem efter 3 dagar i Stockholm med jobb. Löparskorna åkte med i väskan eftersom jag vet hur otroligt skönt det är att ge sig ut och springa efter en dag med stillasittande lyssnande där man bara har lyft häcken för att flytta sig mellan föreläsningssalen till frukost- lunch och eftermiddagskaffets stolar. Dessutom är det ju ett ypperligt sätt att se lite annat än bara shoppingstråk när man är i en storstad. Jag hade tur eftersom det fanns en tjej till i vårt sällskap som nappade på idén att ta med sig skorna. Det gjorde att vi tillsamman kunde "bära hundhuvudet". För ibland är det faktiskt så det känns.... Att man får "be lite om ursäkt" för att man vill ut och röra på sig. Lite som att man ska ut och springa bara för att ge andra dåligt samvete. Så är det givetvis ABSOLUT INTE!! Det blev en lugn skön 8 kilometersrunda på Kungsholmen.


Imorgon står det simning på schemat. Förra veckans simträning gick hyfsat och av mina 1700 meter så crawla jag nog nästan 25 %. Så nu är det nära.....Imorgon kommer en vän att coacha mig från bassängkanten och kanske kan hon ge mig de hemliga nycklarna för att nå ända fram.


Slutligen vill jag påminna alla (inklusive mig själv) att: vara rik betyder inte att HA MYCKET utan rik är den som SAKNAR LITE


lördag 17 november 2012

Jag går i Carbontankar.....

Jag är inne i stadens alla cykelaffärer och fingrar på dom fina racercyklarna titt som tätt. Det ända jag är helt säker på är att nästa cykel jag ska köpa är en med Carbonram! I cykelaffärerna får jag hjälp av de trevliga cykelhandlarna som bombaderar mig med olika märken, modeller, råd och tips. Senaste rådet jag fick var att jag absolut skulle köpa en 'damracer'! Det blev ett nytt ställningstagande för mig. Men å andra sidan, enligt cykelhandlaren, skulle det funka med en herrcykel eftersom jag har ganska långa ben....? Varför kan det inte vara svart eller vitt??
Den cykelaffär jag besökte igår säljer även motorcyklar. Jag kunde inte låta bli att slänga ett getöga på prislapparna som hängde på dom. Jag konstaterade att det var inte så fasligt många tusenlappar mer man skulle hosta upp om man ville ha en Kawasaki istället.....

En ny information jag fick igår var oxå att det är inte en fråga OM en kolfiberram går i sönder, utan NÄR! Det är ju lite tvärtom förhållande! Kostar mer men håller sämre.....
Men det cykelhandlaren sa som jag ändå fastnade mest för var :'-att cykla på carboncykel är som att åka i luften'

måndag 12 november 2012

Hälsosam löpning?

2 dagar efter Bromölla marathon känns mina ben som stockar, kroppen som ett gammalt tröskelverk och tårna som om dom gått genom en mangel. Vågen visar 2 kilo mer (!) och hjärtat slår både hårdare och snabbare i vila än innan maran.
Jodåsåatt...... det är nästan alltid hälsosamt med löpning..... ;-)

Ny pannlampa


Nu har jag tröttnat på min nuvarande pannlampa och insett att jag kan få en betydligt bättre lampa utan att behöva hosta upp flera tusen riksdaler. Efter att ha googlat på ämnet, läst olika forum och recensioner blev valet till slut Silvas X-Trail. Den är liten och nätt och går på utbytbara batterier och har ett extra fäste med till cykelstyret. Batteridosan är såklart lite större än på den lampan jag har nu, men å andra sidan så kan jag bära den dosan runt midjan om den känns för tung på huvudet.
 
Så här ser ljuskäglan ut med min gamla Everestlampa i prisklassen 300 kr
 
 
Så här ser det ut med Silvas X-Trail
 
 Pannlampan beställde jag på Pölder Sport i onsdagskväll och i fredags hade jag den hemma! Det kan man väl kalla snabb leverans!
PRIS: 695 kr (ordinarie pris 999 kr)
Nu ska jag bara få bukt med min mörkrädsla sen ska jag recensera den "på riktigt"..... ;-)

lördag 10 november 2012

Så mycket bättre

Jag blir så glad när jag blir omsprungen av äldre Män och Kvinnor på ett lopp!! Vissa kanske tycker att det är ett nederlag men det gör absolut inte jag! Det är ju ett fantastiskt bevis på att det finns gott om tid att bli "så mycket bättre "på...
Som till exempel på veteran SM i marathon i Bromölla idag så vanns K50 klassen på tiden 3:02 (!) och segrarinnan i K55 hade 3:19. Sug på den karamellen!!!
Men idag kunde iallafall inte jag vara "så mycket bättre". Förutsättningarna för ett roligt lopp var optimala. Jag hade haft en god natt sömn, det var bra löparväder, kroppen var pigg och jag löpsugen! Efter start visade det sig att det blev "så mycket bättre"  än vad jag hade hoppats på. Jag hamnade i en mycket sympatisk klunga där vi snackade och skrattade åt allt möjligt. Det gick ganska snabbt och plötsligt var jag i ryggen på en klubbkompis som jag definitivt inte borde vara i närheten av.... Lite skräckblandad förtjusning dök upp och jag undrade tyst "-hur gör jag nu???" Ska jag hålla i tempot och klungan och se hur länge det går (med risk för att det går helt åt skogen!), eller skulle jag slå av på farten och riskera att få springa själv men springa mer på säkerhet? Ah vad sjutton...... jag tänkte att det får bära eller brista. Man måste ju våga någon gång.....!!
Så där sprang vi och turades om att "ligga på rulle"(?). Vi var nog en 6-7 stycken som höll ihop till och från. Vid sista varvningen vid ca 32 km började jag känna mig sliten, så då fick jag släppa mina två draghästar. Jag kunde snabbt konstatera att nu kunde det inte bli "så mycket bättre" utan det var bara att försöka hålla ihop kropp och knopp i 10 kilometer till. Mitt mål sista varvet var att hålla 5,30 tempo och inte gå mer än vid vätskestationerna. Det funkade hyfsat och jag sprang i mål på 3,34,24 (ca 5 minuter putsning av personbästa). Första 21 kilometrarna gick på 1,43 och andra halvan slutade på 1,51 och det blev ett snittempo på 5,04 min/km. Jag behöver kanske inte nämna att jag är grymt nöjd.....
Det blev ett veteran SM-silver i K40 och även om metallen är ädel så står JÄRNET högst på önskelistan.......
Dagen har avslutats med Tacos, ett glas rött och så klart "Så mycket bättre"

fredag 9 november 2012

Äta.....Pausa....Äta.....Pausa

Ja, det är ungefär vad jag har gjort idag,. Det är ju dagen före Bromölla marathon och jag har haft all tid i världen att gå och känna efter var jag har ont någonstans. Numera vet jag nämligen att det är inte OM jag har ont utan VAR jag har ont så här en dag innan ett tufft lopp. Det slår nämligen aldrig fel! Jag tror inte jag är ensam detta fenomenet. För när det är som viktigast att inte ha ont någonstans och vara som piggast så känner man efter  alldeles FÖÖÖÖR mycket vilket leder till lite hypokondri.....
Annars har dagen gått i slöhetens tecken. Jag har laddat med en lång sovmorgon och ätit min standardmat inför ett långlopp (för tredje gången denna veckan.....!?)
Blodkorv  och bacon 
Blodkorv får bli mitt substitut för höghöjdsträning ;-)!!

Jag är så otroligt glad i mat och jag vet att efter ett marathon så når min aptit ouppnåliga höjder.....Mättnadskänslan får jag memorera idag för den kommer jag inte att få känna de kommande två veckorna......

För mig är marathon en respektfull distans. Men samtidigt väldigt spännande. Det är verkligen inte över förrän man har näven i kaklet. Det gäller att göra sitt eget lopp och förlita sig på att man klarar hålla tempot ända in i mål. Det är under sista milen allt händer. Då måste man  "hålla ihop" och hoppas på att man har disponerat krafterna rätt. Sedan ska man ju "bara" ha en bra dag oxå..........

Jag måste erkänna att det är med ett litet litet sting av avundsjuka jag räknar ut att min allra snabbaste löparvän springer ett helt marathon på nästan snabbare kilometertid än vad jag springer mitt snabbaste 5 kilometers lopp på! 
Det kan man kalla respekt!!






torsdag 8 november 2012

Rekommenderar....

...... en frestande matblogg när man vill bli inspirerad till att laga något nytt.

Funderar på vad jag ska stoppa i mig nu ett par dagar innan maran. Det vore ju väldigt dumt att inte passa på att äta något riktigt supergott på fredagkväll eftersom jag ska äta extra mycket!!
En trerätters kanske......

måndag 5 november 2012

Yasso´s test

Om man vill veta i förväg vilken kapacitet man har för ett Marathon kan man göra Yasso´s 800 meters test.

När:
För guds skull inte närmre än 3 veckor innan tävlingen ;-)

Hur:
Leta upp en 800 meters sträcka utan backar (med fördel en löparbana). Spring 800 m x 10, med 400 m lugn jogg mellan intervallerna. Den snitttid det tar för dig att springa 800 metersintervallerna blir din tid på Marathondistansen!
Exempel: Kan du springa 800 m på 3,30 x 10 så bör din tid på Maran bli 3 timmar och 30 minuter!

Varför:
Ingen aning..... ;-)

söndag 4 november 2012

Det gick ju lysande!

Österlen Marathon kan bli hur stort som helst! 

"RaceBrief" innan start av arrangörerna
Det var en härlig skara av inbitna löpare som hade samlats på lördagskvällen må jag säga! Många, precis som vi, litade inte riktigt på sina ljushuvud utan hade lite andra upplysta detaljer insnurrade runt kroppen (det fanns faktiskt ett pris för bästa ljusklädnad).

Jag gissar att dessa två tjejer fick priset för bästa ljusklädnand

Det var spännande att vara med på det allra första Österlen Marathon/Halvmarathon. Det skulle vara någon form av testlopp där vi som sprang hade uppmanats att ha överseende med en del brister i arrangemanget. Men med denna storleken på startfältet (jag tror det var drygt 150 startande) så måste jag säga att logistiken funkade hur bra som helst! Så det blir en stor eloge till arrangörerna! Det försvårar ju alltid saker och ting när starten är på en helt annan plats än där nummerlappar hämtas och där målet är.
Så först  av allt var det nummerlappsutdelning på det mysiga fiket Café Kagan i Simrishamn, och sedan gick det två bussar med 20 minuters mellanrum ut till starten i Gärsnäs. Starten gick i nåt villakvarter vid en

idrottsanläggning och våra överdragskläder fick vi transporterade till respektive mål, halvmaran i Borrby eller maratonmålet i Simrishamn.

Bara någon kilometer efter starten gick banan förbi Gärsnäs slott som var otroligt häftigt upplyst och vi sprang igenom en dimma av rök. Sedan fortsatte banan längs med en ganska trafikerad väg fram till Hammenhög där första vätskestationen var. Det verkade som att dom flesta tog arrangörernas uppmaning på allvar att inte slänga skräp längs med banan, utan det bar var och en helt enkelt med sig till nästa vätskestation. För varför ska man kasta skräp runt sig bara för att man har en nummerlapp på magen???

Glimmingehus



Efter ca 10-11 kilometer sprang vi förbi Glimmingehus som man nästan fick gissa sig till konturerna av. Det var inte så upplyst som jag hade förväntat. Men det var ändå häftigt att springa i mörkret, intill vallgraven precis utanför denna gigantiska borg!


Med tanke på årets ljusfestival hade jag nog förväntat mig lite mer aktiviteter runt om i byarna, men kanske är det väldigt koncentrerat på några ställen. Österlen är ju faktiskt ganska stort!
Men visst fanns det lite utspridda hejare och ljusarrangemang utmed banan. Och mitt ute på den skånska slätten hade man gått ur huse, för det är ju inte varje dag en marathonbana dras precis utanför husknuten.

Startfältet blev naturligtvis ganska utdraget men ändå hade man under hela halvmaran några ljuskäglor framför sig och några bakom sig. Efter 17-18 kilometer började det att regna och framme i Borrby var det nästan snöblandat regn som föll. I målet bjöds man på supergod VARM äppledricka, sportdryck, kexchoklad, kakor, banan, öl (tror jag att det va...), sportdryck, vatten. Ja, vad ska man säga.....nästan i klass med Bromölla Marathons "gottebord"!!!





Hur gick det för oss då?? Jodå, löparpassionen hade ett par tuffa kilometer på slutet men tog sig ändå runt, och DET utan ett enda långpass sedan februarimånad! Vi hade bestämt oss för att ha följe och det kändes väldigt bra eftersom mitt marathon är först nästa lördag. Krafterna ska sparas!
Jag vet att om jag inte hade haft sällskap hade jag varit så j-kla mörkrädd så att jag hade varit tvungen att hänga på någon som kanske inte hade haft ett lämpligt tempo för mig just denna kvällen.....


Förhoppningsvis är det bättre med dåliga bilder än inga bilder alls.......( Kameran i mobilen är inte bättre än så här när man ska fota i mörker!)


lördag 3 november 2012

New York Marathon inställt!

Hur kan jag ens tänka tanken på att det är synd om de som skulle springa New York Marathon när alla de som bor och lever i dessa katastrofområden har drabbats så ofantligt hårt.
Skäms på mig!!

fredag 2 november 2012

Ålamörker

Det här ska bli så grymt roligt! Och ANNORLUNDA!! En halvmara på Österlen med upplysta byar i det mörkaste av mörkast! I denna trakten av Sverige kallar vi novembermörkret för "Ålamörker". Och då är det mörkt vill jag säga!! Så när det är något som får tillvaron att lysa upp är det ju självklart att man vill vara med! Hade det inte varit för att jag ska springa marathon nästa lördag så skulle jag varit med hela vägen.
Starten går i Gärsnäs som är årets ljusby under festivalen Österlen Lyser. Sedan fortsätter man förbi Glimmingehus genom Hammenhög innan halvmaran går i mål i Borrby. Hela maran fortsätter till Hoby sedan längs med kusten via Skillinge, Brantevik för att sedan gå i mål i Simrishamn.
Järnviljan har tyvärr blivit sjuk så löparpassionen gör mig sällskap istället....
Det här kommer att bli en annorlunda resa!
Återkommer.....

tisdag 30 oktober 2012

Var tog vägen vägen???

Så där ja, nu är ordningen återställd... Ja, för nu är det "normaltid" igen som det ju så fint heter (och inte VINTERTID!). Otroligt vad det blir mörkt snabbt på eftermiddagen nu. Jag har läst någonstans att vi ändrar klockan till sommartid för att vi ska ha så många ljusa timmar som möjligt under de timmar som industrier etc är verksamma, dvs mellan 07.00 - 16.00. Men då har jag kommit på en idé! Vi borde strunta i att ändra tillbaka till normaltiden. Låt oss ha sommartid året runt eller kanske ännu bättre dubbel sommartid, det vill säga vi flyttar fram klockan ytterligare en timme istället. Då blir det mörkare på morgonen men ljusare på kvällen, när dom allra flesta är lediga och har möjlighet att uttnyttja ljuset för olika utomhusaktiviteter. Är det inte genialiskt så säg ;-)......
Men trots att jag är lite bitter över att det är Normaltid nu, så var jag ytterst tacksam för den extra timme sömn som jag fick i lördagsnatt. Den var efterlängtad och den behövdes!

Med mörkret kommer också vinter. Kung Bore behöver bara nysa ett par gånger till, sen finns det inte ett enda löv kvar på träden.
Var tog vägen vägen???
Efter att jag har sprungit Bromölla Marathon den 10/11 ska jag ta tag i cykelträningen igen. Jag måste hålla mig "ovan vattenytan" med cykeln under vintern så att jag kan börja på en bra grund när vårvindarna tillåter cykelträning utomhus igen. Eftersom jag inte äger någon MTB så ska racercykeln hängas upp på trainern. Sedan ska jag bara mentalt förbereda mig på cykelpass i förrådet med laptopen som hjälp mot tristessen.......Kanske kan jag titta på någon IronMan film på YouTube och drömma mig bort till Ölandsbron den 17 augusti 2013....

fredag 26 oktober 2012

En halv liter avfettningsmedel och lite tid fattigare

Jag är definitivt inte mycket för materialvård. Nej, jag gillar att slänga löparkläderna i tvättmaskinen och sedan sköter det sig själv. Snabbt och enkelt och jag tycker att jag använder tiden effektivt genom att 99 % av träningstiden ägnas åt just TRÄNING! Under tiden hoppar jag själv in i duschen och den mycket minimala löparutrustningen blir som ny efter en timme i tvättmaskinen! Apropå 'bli som ny' så har vissa löparkläder, framförallt tights, en helt otrolig kvalité. Jag har ett par Nike löpartights som jag gissar att jag köpte 2006. Dom har säkert snurrat i tvättmaskinen 500 gånger, minst. Och jag lovar, dom ser exakt likadana ut nu som när jag köpte dom! Behöver jag säga att dom är mina absoluta favoriter???
Men, för att återgå till vårdandet. Min gamla trotjänare, TREKEN, har sannerligen inte varit bortklemad med en massa onödigt (?) putsande. Den har i bästa fall fått en lätt avduschning av trädgårdsslangen när det har varit alltför mycket grus och gnejs i maskineriet. I ärlighetens namn har jag nog gjort det mest för att inte asa in en massa skit i förrådet där TREKEN bor när den inte rullar. Ja, ni kan ju bara ana hur en kedja och växlar ser ut efter 4 års rullande utan en gnutta avfettningsmedel. Trots denna misshandel har kedjan aldrig hoppat och jag har inte fått en enda punka!
Men igår fanns ingen återvändo! Nu var det dags! Oavsett om den snälla tomten har en superfin carboncykel i säcken eller inte så kommer TREKEN vara en del av mitt cykelliv i flera år till!! Så nu skulle den svarta sörjan runt klingor och kedja bort! Jag kommer definitivt inte visa några 'FÖRE BILDER' på min kvällsaktivitet igårkväll men så här fint blev det iallafall efter:
Förresten så har det fallit snö idag, och det i kombination med detta inlägget, så borde jag kanske ta tag i mina längdåkningsskidor och ta bort klistervallan från vinterns Vasalopp....

onsdag 24 oktober 2012

Två ljushuvud (?) på Österlen


Den 3:e november kommer jag och "Järnviljan" springa premiärloppet av Österlen Lyser Marathon. Det är ett kvällsmarathon där man springer från by till by med start i Gärsnäs och mål i Borrby eller Simrishamn. Pannlampa och reflexväst är obligatoriskt och det kommer med all säkerhet att bli en annorlunda upplevelse. Som vanligt är jag helt "ute och reser" när det gäller planering, eftersom Bromölla marathon ligger för dörren redan en vecka efter Österlen lyser Marathon. Men när jag upptäckte att det även fanns halvmarathondistansen på Österlen så kändes det som en rimlig kraftansträngning (OCH FRAMFÖRALLT KUL!!) en vecka innan jag ska springa maran. Det här vill man ju bara inte missa!!


måndag 22 oktober 2012

Missa inte sista delen!

Ikväll går sista avsnittet av Jonas Gardells gripande skildring om ett av 80-talets allvarligaste ämnen, HIV och Aids. "Torka aldrig tårar utan handskar " är nog den film som är så nära verkligheten som den var då på tidigt 80-tal. När man tittar på den är det som att befinna sig just där och då! Det finns typiska 80-tals detaljer i filmen som man har glömt fanns och både ämne och tid blir så "nära" på nåt vis. 
Har du missat serien? Titta på den på SVT Play

lördag 20 oktober 2012

Ljusterapi

Nu är det äntligen dags för mig att komma ut ur garderoben....eller iallfall ut ur zoombiestadiet. Efter 5 nätters arbete i rad denna veckan behöver jag nu LJUS!!! Och kan man tänka sig idag, har det varit ljust och varmt!! Kroppen och knoppen skrek egentligen VILA VILA VILA, men jag var bara tvungen att ge mig ut på en kort "må bra runda" i skogen. Jag och Madde blev nämligen stoppade av ett stort gäng jägare som ockuperade skogen  igår så det fick bli ett långpass på asfalt istället. Därför kändes skogen extra lockande idag!
Jag tränar inte efter ett schema utan har som motto att lyssna på kroppen och därefter lägga upp dagens träning. På en vecka försöker jag dock lägga in ETT långpass (över 20 km), ett kvalitetspass och däremellan lite medeldistanser, fartlek och och sist men inte minst, det allra viktigaste "må bra passen"!!

fredag 12 oktober 2012

Jäst utan jäst!

Jag lyckades!! Det blev ett ätligt surdegsbröd ikväll! Jag känner mig nyförlöst ;-). Efter mer än 24 timmars väntan och jäsning, gräddades brödet i kastrullen under 15 minuter i 250 grader, därefter ytterligare 10 minuter i 200 grader innan jag tömde ut brödet ur grytan och gräddade det i ca 10 minuter till. Då hade det en innertemperatur på 98 grader och skulle enligt receptet vara färdigt.
Hur smakade det då?? Jo, det hade en mycket tydlig syrlig karaktär. Med en lagom hård skorpa. För övrigt var det ganska intetsägande. Men vad mer kan man begära med bara ingredienser som surdeg, rågsikt, vatten och salt???

Men i detta glädjerus över att ha lyckats få till ett bröd i denna svåra konst, så är det förståss alldeles gudomligt GOTT! (men vilket nybakat bröd är inte det??)

Ett tips från mig är att inte ta den dyraste grytan man har hemma. Min är nämligen lite 'skev' nu efter att ha stått i 200 - 250 grader i en halvtimme......



So far...

....So good!!
Degen har jäst!! Efter ca 5 timmar är den dubbelt så stor. Så nu är den överflyttad till en 3 liters kastrull och ytterligare 1 timmes jäsning väntar.
Jag är så spänd över det kommande resultatet...



Spö spö spö....

......ge mig brö brö brö!!




Surdegen som jag väckte till liv igårkväll har, HÖR OCH HÄPNA, VAKNAT!!
Efter 14 timmar i rumstemperatur är den så här bubblig och doften har gått ifrån "öl" till "sur" (!?). Jag har ingen aning om det är i sin ordning att den ska lukta så äckligt, men av namnet att döma så borde det vara så.





Så nu följer moment 2 i baket! Nämligen förvandlingen från smet till deg.
I morse blandade jag surdegen med 300 g ekologiskt Rågsikt, 50 g varmt vatten och 10 g salt. Enligt "Pain de Martin" kunde man ha kummin i men jag bytte ut det mot lite honung istället. Nu ska detta stå och jäsa (förhoppningsvis!!!) till dubbel storlek.



Denna gången har jag gett mig sjutton på att lyckas och därför har jag valt Pain de Martins allra lättaste recept, det så kallade kastrullbrödet. Detta ska inte jäsa i plastlådor eller jäskorgar. Det ska inte heller vikas hit och dit och man ska inte behöva stenplattor och annat i ugnen. Det ska helt enkelt bakas i en kastrull. Det var också en större mängd surdegsgrund i receptet för att lättare få igång jäsprocessen.

Eftersom jag tycker att poängen med surdegsbröd är att baka det helt och hållet från grunden, vägrar jag att "vika ner mig" och tillsätta köpt jäst vilket faktiskt en hel del surdegsbrödrecept innehåller. Men NIX, då misslyckas jag hellre.....
Ja, och eftersom jag bloggar om detta i realtid så kanske jag står där ikväll, med "skägget i brevlådan". Med ett misslyckat bröd som på nåt sätt ska berättas om här....