söndag 3 november 2013

Jag lyckades inte....

Nej, jag klarade inte att motstå frestelsen att åka ner till Österlen och springa halvmaran på Österlen Marathon igårkväll. Förkylningsviruset gjorde vad det kunde för att hindra mig men NIX jag drog det längsta strået och åkte till slut ner tillsammans med Järnviljan och sprang halvmaran mellan Gärsnäs och Borrby. Dumdristigt, ja kanske....men förkylningen sitter i alla fall inte i halsen och det var ju "bara" halva sträckan och jag kunde ju ta det lugnt.....
 
Lotta Järnviljan och jag innan start
 
 
 
Så vi stack ner till Simrishamn tidigt igår eftermiddag och efteranmälde oss. Vi hade varken vett att vara nervösa eller för den delen lyssna på instruktionerna med tex överdragspåsar, vägen till stationen och allt annat som vi kanske borde ha hört. Nej, vi satte oss på ett café i hamnen istället och laddade med pannkakor och massor med kaffe tills tåget till Gärsnäs skulle avgå.     
 
 
                                                                                                                
Utsikten från Café Kajen
 
Efter en tågtripp på 10 minuter så var vi framme i Gärsnäs och vi hade en knapp timme på oss innan starten gick. Då skulle de vanliga ritualerna gås, igenom plus några till, eftersom detta något annorlunda lopp krävde en del nödvändiga accessoarer. Pannlampa och reflexväst och lite ljusslingor hängde vi på oss. Inte undra på att man kände sig laddad med alla dessa batterier som man hade på sig...
 
 
Och när vi till slut hade hamnat i rätt fålla så fick vi en kort raceinfo om hur vi skulle springa de första 200 metrarna....Hmmmm det lät ju lite konstigt att det skulle vara så svårt att hitta redan där!??Men orsaken till det var att halvmaralöparna skulle ta en loop inne på fotbollsplanen innan vi gav oss iväg för att jaga marathonlöparna. Banan var ju kontrollmätt i år så det var väl den lilla sträckan som behövdes för sträckan skulle bli exakt 21097,5 m !




Ljusslingan gjorde succé!
Det var otroligt häftigt att se detta pärlband av pannlampor, reflexer och ljusslingor som satt på de löpare som sprang på nattsvarta vägar mitt ute på den Österlenska slätten. Det var en helt annan upplevelse i år än på förra årets premiärlopp. Banan gick längs med mindre vägar och på sparsamt trafikerade landsvägar. Det fanns några, lite sega, backar, men igår var det iallfall ingen vind att tala om.
Första större byn som passerades var Hammenhög och där hade nog "alle man gått ur huse"! Det var ju nästan så man trodde att man sprang Stockholm Marathon! Tack all publik som hejade fram oss! Vilka hjältar dom var som stod där en lördagkväll och väntade på oss galna inbitna löpare! Vid ca 14 km sprang vi precis vid sidan om Glimmingehus och det var häftigt att skymta konturerna av denna gigantiska borg i mörkret. Även där var en del publik och banans andra vätskekontroll.
Jag hade många löpare runt mig de första 15-16 kilometrarna och det var lätt att få sällskap. Sista biten var det dock en del ensamlöpning men aldrig så länge så att jag behövde bli mörkrädd.....(mina batterier i pannlampan var nämligen urdåliga!)
Framme vid halvmarans målgång i Borrby var det feststämning igen. Mycket folk och mycket hejande! Det var ljusarrangemang av alla de slag och riktigt "höstmysigt". Men trots att det var så mycket folk som kunde visa vägen så blev nog alla löpare lika förvirrade om hur de skulle springa när målet närmade sig. Jag vet inte om man kan skylla på dålig skyltning eller att det helt enkelt är så att efter 21 km är inte hjärnan riktigt vid sina sinnes fulla bruk och allt syre har ramlat ner i benen....
Det var skönt att komma i mål och förlusta sig vid det fantastiska gottebord som hade dukats upp efter mål (eller innan (!) vilket var lite förvirrande, även det....!)
 
Lotta "Järnviljan" efter målgång på halvmaran. Fräsch som en nyponros! Hon hade säkert lätt kunnat fortsätta till målet på hela maran.
 
Frihetsgudinnan (Anna) vid halvmarapasseringen. Hon valde att springa hela maran! 
 
 
En pizza på Apotekarens trädgård satt fint efteråt. Tyvärr var varken storleken eller priset gjort för en utsvulten löpare. Vi valde att dra oss hemåt när vi fick reda på att pristutdelning/utlottning skulle ske tidigast kl 24:00. Då tog tröttheten över och till och med MIN entusiasm slut....
 


Det var en kul avslutning på löparsäsongen och jag hoppas att arrangörerna fortsätter göra ÖsterlenMarathon till en löparfest! Men i all feststämning och häftiga ljus- ljud - och rökmaskiner så gäller det att inte glömma att det "enkla" är väldigt viktigt för oss blöta frusna löpare som sprungit....Som till exempel att få veta var duschen  och ett varmt omklädningsrum finns.....

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar